Cheferna i Mattisborgen

En av de gånger min dotter plöjde igenom Ronja Rövardotter-filmerna, det vill säga spelfilmerna från 1981, så ställde hon plötsligt frågan till mig som satt och arbetade vid datorn i närheten av TV:n:

‒ Vem är det egentligen som bestämmer?

Filmen var då i det skeendet att Borkarövarna redan flyttat in i den ena halvan av Mattisborgen, och om det finns någon som inte är förtrogen med historien i boken/filmen eller bara glömt, så klyvs borgen där Mattisrövarna bor i tu den natt Ronja, rövarhövdingen Mattis dotter, föds. Efter ett tag flyttar Borkarövarna, Mattisrövarnas rivaler, i smyg in i den halvan som inte används av Mattisrövarna och besätter den. Maktfördelen ligger ändå hos Mattis, eftersom hans rövargäng redan sedan tidigare bor i skogen och i borgen, och de har det också bättre ställt ifråga om förnödenheter. Så när frågan om vem som bestämmer ställdes av min dotter, så svarade jag naturligt något i stil med:

‒ Tja, man kan väl ändå säga att det är Mattis som bestämmer, om det nu är någon som bestämmer, varvid min dotter svarade:

‒ Jag tycker det är Lovis som bestämmer.

Oj! Jag hade glömt Lovis. Jag var fokuserad på en arg Mattis, som var i konflikt med Borka i sin Mattisborg, som står i Mattisskogen, där Mattis med sina Mattisrövare rider runt och rövar. Men vid tillfället då min dotter ställde frågan var alla Mattisrövare samlade i borgen, och i borgen, ja om man har sett filmen så är det svårt att hävda att någon annan än Lovis skulle ha sista ordet inom dess väggar. Och när jag började tänka på det, så var det faktiskt svårt att påstå att den ena skulle vara chef mer än den andra. Om Lovis uppfattades som chefen i borgen, så var ju Mattis fortfarande chefen när hans rövare var ute på rövarstråt.

Bortser vi ifrån att filmen framställer det riskfyllda, tunga, smutsiga och förnedrande jobb det egentligen skulle innebära att jagad av knektar röva från vanligt folk, som en smula glorifierat, så är varken arbetet med att röva eller arbetet med att underhålla borgen särskilt flådigt. Men Mattis är chef när rövarna är ute på uppdrag och roffar åt sig resurser och Lovis är chef när gruppen är samlad i borgen där dessa resurser tillsammans med borgens resurser processas och förbrukas. Båda beordrar gruppen inom sin maktsfär även om båda också måste göra smutsgörat. På det hela taget framstår det som ett samarbete parterna emellan, och när frågorna inte strikt rör dessa två sfärer, så går parterna i öppen konflikt med varandra. Till exempel så ignorerar Lovis att Mattis ”förbjuder” henne att ta hand om en skadad Birk (son till Borka) och Mattis använder en slags vetorätt som förälder och låter inte Ronja vandra ut utanför borgens trygga murar i så tidig ålder som Lovis hade önskat. De förhandlar också om andra saker. När Mattis är så vansinnigt arg att han kastar mat omkring sig, så sanktionerar Lovis trots allt beteendet, förutsatt att han själv städar upp efter sig.

Men vem har då egentligen mest makt av Mattis och Lovis? Ja, makt, eller inflytande, har man i förhållande till en grupp. I den mycket stora grupp människor vi omtalar med det vaga begreppet ”samhälle”, så har många människor mycket lite makt, trots att samma individer i mindre grupper så som familjer eller umgängeskretsar kan ha ganska mycket makt. Mattis har större inflytande på omgivningen i och med de räder han utför, och han påverkar således omgivningen mer direkt och erhåller således större uppmärksamhet från den. Har han objektivt sett därför mer makt? Nja, jag skulle uttrycka det som att han har ett större ansvar ifråga om att införskaffa resurser. Har Lovis alltså mer makt i och med att hon bestämmer över basen de utgår från? Nja, jag skulle uttrycka det som att hon har ett större ansvar ifråga om att effektivt nyttja de samlade resurser gruppen har, så som borgen, maten och djuren. Båda sfärer behöver en tydlig ledarfigur för att kunna skötas effektivt.

Vad man ofta inte pratar om är att det är naturligt att makten skiftar ägare i och med att man byter uppgift, aktivitet, metodik, process och så vidare. Även om organisationer har en formell högsta chef, så blir det problematiskt om hen ska anses vara chef över varje detalj i organisationen. Hen har snarare ett övergripande ansvar, och svarar alltså mot aktieägare, politiker och så vidare. Det naturliga är att makten byter ägare beroende på vad man gör, hur man gör det, var man gör det och när man gör det. En komplicerad fråga kan simultant aktivera två naturliga och informella ledare som tar ledning i två skilda delar av processen, och dessa kan vara makthavare i respektive frågor trots att organisationen har en formell chef som hierarkiskt återfinns ovanför dem. I ett hushåll växlar makten fram och tillbaka mellan i första hand de vuxna parterna beroende på vad frågan gäller, men också barnen utövar makt över hushållet i specifika frågor, genom att de påverkar besluten i den riktning de önskar. Man brukar kalla det för inflytande.

Jag skulle definiera ledarskapet i gruppen av de så kallade Mattisrövarna som delat. Alfaindividerna, Mattis och Lovis, står oemotsagda av den övriga gruppen (undantaget Ronja och Skalle-Pär), och förutom Ronja så är det endast Mattis och Lovis som går i direkt öppen konflikt med just varandra. Genom samarbete införskaffar, förädlar och förbrukar de resurser i sin omgivning och det är inte allt för svårt att tänka sig att ersätta någon av dem om en skulle försvinna. Efter att Mattis och Borka kämpat i sin tvekamp för att utse en rövarhövding så frågade jag min dotter på vilket annat sätt hon tänkte sig att man hade kunnat lösa tvisten. Så hon föreslog:

‒ Kan man inte ha två som bestämmer?

Och jo, man kan ju det. Men det måste vara en effektivt samordnad duo.