Från naturlig till naturgiven ledare

Vad är en ”naturgiven” ledare? Ja, ordet ”naturgiven” avser att något inte är värt att ifrågasätta, eftersom förhållandet är så naturligt att vi liksom får acceptera det som en del av ordningen så som vi känner den. Föräldrar är naturgivna ledare, och barnen är följare, eftersom ordningen, så som vi känner till den, ger oss det. En VD är på ett likande sätt en naturgiven ledare i det företag hen har varit med och skapat, och det ligger i sig inget problematiskt i detta, och båda dessa exempel är exempel på en icke-demokratisk ordning, vilket i sin tur i dessa fall är helt i sin ordning. Man är ämnad att vara ledare, snarare än att man blir en ledare. Ledarskapet sitter i personen, inte i resultaten.

Anledningen till att någon blir en ledare, alltså tar ledning i specifika frågor, har ofta att göra med ett engagemang i dessa frågor. Detta är ofta också grogrunden till varför individer blir chefer, nämligen att dessa känns som ”naturliga ledare”. Man upplevs ha ett genuint intresse för att nå vissa uppsatta mål, och detta intresse omsatt i praktiska handlingar brukar ofta benämnas som ett ”driv”. Men när en sådan ”driven” individ sedan söker en chefsbefattning och också får den, så förändrar detta formella chefskap situationen lite grann. Plötsligt kan den tillträdande chefen inte längre endast hänvisa till intresset för sakfrågan eller kundupplevelsen som naturlig bas för sitt ledarskap. Nu har hen plötsligt fått formell makt att utöva över andra, inklusive rätten att ta beslut å andras vägnar. Nu måste ledaren inför sig själv hitta anledningar till varför just hen bör ha makten att ta dessa beslut. Varför ska just jag som person sitta inne på detta mandat? Frågan kan kännas obehaglig, men något outtalat svar måste varje chef gå och ruva på, annars skulle hen inte ta befattningen. Någon slags känsla av ”naturgivenhet” måste varje chef känna.

Det ofta outtalade svaret på frågan ovan kan ligga i det lite svårdefinierade begreppet ”ambition”. Men ambition är per definition varken positivt eller negativt, och ambition kan få så väl positiva som negativa konsekvenser. Dessutom är ambition knuten till för ledaren personliga drivkrafter, vilka i sig knappast kan ligga till grund för en maktbas som accepteras på bred front. Lättast är kanske att hänvisa till det faktum att någon måste inneha chefspositionen för att organisationen ska fungera, och att aktuell chef av olika anledningar är ett bättre alternativ än många andra. Och på första linjens nivå är frågan om en individuell chefs rätt till sin maktposition ur ett demokratiskt perspektiv sällan särskilt problematiskt, ty särskilt mycket makt har en sådan chef oftast inte, och här brukar dessutom argumentet ”naturlig ledare” kännas mycket relevant. På denna nivå uppstår därmed också ofta en naturlig opposition mot chefen, en opposition som denna chef får hantera på daglig basis. Detta sker eftersom medarbetarna många gånger helt enkelt inte ser denna chef som särskilt ”naturgiven”. (Hen var dock en ”naturlig” ledare så länge hen inte hade det formella eller ”påklistrade” chefsmandatet.) Här kan alltså det ”naturliga” och det ”demokratiska” fungera i samklang tämligen väl, även om det innebär en stor stress för berörd chef. Men ju längre upp i hierarkin man kommer och ju mindre ”naturlig ledare” man är för en viss verksamhet och ju mer ”påklistrat” chefsmandat man har, desto mer kommer makten att vila på andra grunder och desto mindre acceptans för kritik mot en sådan chef brukar en organisation ha, ty denna chefs maktbas anses mer ”naturgiven”. Det är till exempel sällan särskilt välkommet att i formella forum öppet kritisera eller ifrågasätta en VD, något som, skulle man kunna argumentera för, hade kunnat vara en självklarhet de fall organisationer verkar inom ett demokratiskt samhälle.

Men inte sällan är också en högre chef i en organisation tillsatt av någon/några annan/andra. En sådan ledare kan tids nog känna att det är ”dags att söka sig en ny utmaning”, som det ungefär brukar heta, och är då själv med och skapar ett ”mjukt” avslut på sin tid i organisationens tjänst. Denna ledare signalerar då att hen inte anser sig ”naturgiven”. Dock finns det andra ledare som, om de själva får välja, inte vill höra sådana alternativ luftas, och de accepterar heller inte med ett öppet sinnelag ett frågasättande av varför just de skulle ha fortsatt rätt till beslutsfattande i organisationen. Det är då man börjar glänta på dörren till tanken på ”naturgivna” ledare. Hit hör att man har varit chef länge snarare än att man har goda ledaregenskaper. Hit hör att man har ett gott kontaktnät snarare än att man har förmågan att leverera goda resultat. Inom offentlig verksamhet skulle det också kunna röra sig om att man har ambition snarare än förmågan att skapa samhällsnytta. Många gånger anses detta också av andra, så som rekryterare, utgöra en ”naturgiven” maktbas. Det känns ”naturligt” eller ”smidigt” att ge sådana individer en ledande position. Ledarskapet sitter nu i personen, inte i de förväntade resultaten.

Men organisationer är inte demokratier och ledare själva kommer alltid att i någon mån behöva se sig som naturgivna för att fungera högre upp i en hierarki. Fundamentet för deras makt kommer att knytas till deras person snarare än deras resultat och domineras av en känsla av att det är ”naturligt” och ”smidigt” att ha en sådan person som ledare. Samtidigt vet vi att de ledare som många vill se i toppen av organisationer är de som känns som ”naturliga” ledare. Men högst upp i systemet kan du inte längre vara en ”naturlig” ledare, eftersom din maktbas kommer att vara naturgiven. Istället kommer både du själv och omgivningen att betrakta dig som just ”naturgiven”. Och om till exempel ett helt land tillåts styras på ett ”naturligt” eller ”smidigt” sätt så kommer där strax att sitta någon vid makten som ser sig själv som så naturgiven, att hen inte längre accepterar att ifrågasättas, oavsett vilka ”huvudlösa” beslut hen tar. Vad skulle Vladimir Putin svara på frågan om vad som ger honom rätten att ta de beslut han tar? Ja, kanske att han helt enkelt känner sig ”naturgiven”.